dontlosetouch

jag har kommit på att jag vill ha det så som jag hade det exakt för ett halvår sen.
prick på dagen var jag gladare än någonsin. jag kan väl säga att jag hade i princip allt det man kunde önska sig, vännerna och familjen nära, en som jag kunde krama och pussa på hur mycket jag än ville, en trygg plats att befinna mig på om dagarna och gjorde mig att må så himla bra och sist men inte minst en mormor som man alltid kunde skratta åt och med eftersom hon är precis lika envis som jag är.

nu idag, ett halvår senare.
jag tar inte studenten dagen till ära. jag har ingen som jag kan krama och pussa på när jag vill. jag är inte i skolan med mina bergatrollingar som jag saknar så himla mycket varje dag. jag har heller ingen mormor mer än hennes vandrade själ. begravningen var fin, mycket fin. men det var himla jobbigt. det var min första och jag hoppas att det är den sista jag kommer gå på också. för det var verkligen inget kul.

imorgon spelar jag masters i ängelholm. och då mormor, då ska jag visa dig att jag kan om jag bara vill. imorgon hoppas jag att jag har dig som publik.